en fin liten anekdot

Lördag. Klockan 18.00. En annan boende i kurtans trapphus tar sig friheten att spela lite musik. Lite sådär lagom högt, så man kan höra basen om man stannar till i livet och lyssnar. En tant tar sig friheten att plinga på hos denne. Kurtan var snabb med att öppna dörren för att tjuvlyssna.
Tant: är det du som spelar så hög musik?
Granne: ja.. det är det.
Tant: Ja du får ta och sänka lite. det bor faktiskt andra här i huset.
Granne: Okey, ursäkta.
Tant: Ja, man måste ju spela låg musik så det inte stör, även såhär mitt på dagen.
Granne: ja..
Tant: Ja, man hör ju ända genom brandväggen!
(Kurt: Vafan är en brandvägg??)
Grannen: ja förlåt.. jag ska sänka..

Sen fortsätter hon att prata i ungefär hundra år till om sina brandväggar och att man måste tänka på andra innan hon återgår till sitt, och vi stänger dörren. Grannen ovanför sänker genast sin musik och nu kan vi inte längre höra hans maffiga bas in till oss. Vi är inte nöjda. Vi tar oss friheten att plinga på.

Kurt: Är det du som spelar så låg musik?
Granne: va.. tycker ni det här är högt??
Moa: Nej! Lågt! Vi hör ju inte ens genom brandväggen!
Granne: okey… men hon tanten klagade just på att det var för högt..
Moa och Kurt: Ja, men det bor faktiskt andra här i huset och vi hör ingenting där nere. Var snäll och höj.
Granne: Okey..

Och sen så lubbar vi tillbaka ner till kurtans lägenhet och hela vägen fnissar vi över våran busighet. Sen återgår vi till att äta popcorn innan vi märker efter ungefär fem-tio minuter att grannen har höjt sin musik igen. Och det är lite för högt. hihihi

This entry was posted in bus, SKRIVERIER and tagged , . Bookmark the permalink.

En åsikt om en fin liten anekdot

  1. Kurtiz says:

    Du var lika nyfiken på att lyssna som jag!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>