Kapitel två – Sveket.

Vet dom inte vem jag är, muttrade moa för sig själv. Hennes fötter skyndade ilsket fram över den snötäckta asfalten, och ett skosnöre släpade efter. Det var som att snöret inte riktigt ville följa med, det var ju hennes mors skor och Moa var påväg åt helt fel håll, nämligen till Linda som bodde ett kvarter ovanför. Vad det sentimentala skosnöret inte visste var att det faktiskt inte var Moas eget val att sova över hos Linda inatt. Hennes farbror hade bestämt sig i sista sekund för att åka hem till sin kära mor(där han skulle vara framme halv ett. kunde det inte vänta tills imorrn liksom?) och då fanns det inte plats för Moa nånstans.  Hon visste  inte riktig hur hon skulle beskriva känslan, men hon kunde plötsligt föreställa sig hur det kändes att vara en bigbrotherkändis som inte står på listan för kvällens fetaste fest. Att dom har mage! tänkte Moa förbittrat.

Moa kände att det var lite för strategiskt utfört för att vara oplanerat. Först rök katten, och nu hon själv. Det var nästan som att någon medvetet uteslöt familjens bästa medlemmar från farmorgemenskapen och började med de bästa. Hon var inte ens smickrad över att anses vara näst bäst i familjen av förövaren, hon var inte ens lite nyfiken på vem som skulle ryka sist(=vara sämst i familjen. Hon hade en vacklande aning som sa att det var Pappa Brum, den stora gosebjörnen, men sen insåg hon att han inte ens blivit inbjuden till farmoderns hus från första början och efter denna slutsats så släppte hon tanken på familjens rangordning helt och hållet). Allt hon tänkte på var kattens stirriga blick och hur mycket hon saknade den just nu.

SPÄNNANDE FORTSÄTTNING FÖLJER I NÄSTA AVSNITT, NÄR MOAS KVÄLL TAR SIG EN DRASTISK VÄNDNING(kanske)! Nu ska jag sova och drömma att tass kommer hem(farmor sa att när man räknat fönstrena i ett nytt rum man ska sova i så drömmer man sanndrömmar. Undrar om det gills även fast jag redan visste att det bara fanns ett fönster i det här rummet. Det borde det. Men jag tänker nog ändå låtsas som att det är big news to me så vi kan vara helt på den säkra sidan. ETT FÖNSTER? Who knew? Inte då jag iallafall!!).

This entry was posted in SKRIVERIER and tagged , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>