Inte så anonyma missbrukare KAPITEL TVÅ

“Hur har det gått för er idag, gruppen?” säger Eva-Lena hurtigt. Idag har hon en gul tröja på sig, och på högra bröstet har hon fäst en röd pin med texten “HUGS NOT DRUGS” i typnittet comic sans. Hon tittar på Ellen som rycker till och ställer sig upp på sin stol med frenetisk energi.
“jag var i Barcelona och hade tagit en E” börjar Ellen och Lisen börjar gråta.
“DET SA HON JU FÖRRA GÅNGEN OCKSÅ! HON TAR INTE VÅRA TRÄFFAR PÅ ALLVAR!” skriker hon upprört.
“JAG FÅ GÖRA VAD JAG VILL” mässar Ellen och Eva-Lena ser besvärad ut.
“Ellen, jag tvivlar starkt på att du kan vara i barcelona och spela skivor i Berlin varje vecka. Ska du inte försöka berätta om din vecka med dina egna ord?”
“Jag tycker inte Ellen ska fortsätta i våran grupp. Hennes beroende är ju ett skämt” klagar Lisen och Ellen svarar med att mumla “du suger”.

“Du då Moa? Hur har det-..” börjar Fröken Hurtig innan hennes blick faller på min hand som just i detta nu rotar runt i min tygväska, “TAR DU FRAM EN BANAN NU BLIR JAG VÄLDIGT BESVIKEN PÅ DIG”. Allas blickar faller på mig och jag ser mig omkring efter en snabb utväg.
“Är det där ett paket russin jag ser i Hermans hand?” säger jag och pekar på Herman, före detta russinmissbrukare och förstaklassig mes. Jag klarade mig undan knipan den här gången, men jag är ganska säker på att Eva-Lena snart kommer plocka fram hårdhandskarna. FORTSÄTTNING FÖLJER

This entry was posted in fulheter, SKRIVERIER and tagged . Bookmark the permalink.

En åsikt om Inte så anonyma missbrukare KAPITEL TVÅ

  1. Kallris says:

    Moa du är verkligen helt fantastisk på att skriva! Snällla, bli författare, krönikör eller något i den stilen!! Du är verkligen jätteskicklig!

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>