Category Archives: SKRIVERIER

hänger med en sovande syster och katt

Så jävla fint att dansa med lina och klara och diverse andra skumma typer!! När de spelar ens låt och man har som nyktrat till för ett bra tag sen och benen orkar inte riktigt heller men det kan inte hjälpas. Bara att dansa.

Sen får jag sällskap hem av några som bara patrullerar runt i stan på lördagkvällar för att följa med folk som inte vill gå hem själv(så jävla fin och bra ide?!) för att jag inte vet var jag ska gå, möter upp systern halvvägs och sen går vi igenom nån mörk skogsstig medans vi pratar om sånt där viktigt.

“ska vi äta mackor och kolla på spirit?” säger hon när vi kommit in.
Jag går på toa och när jag kommer tillbaka har hon redan krypit ner under en filt. Sen öppnar jag ytterdörren och släpper in en kissekatt jag inte träffat på 10 månader <3 har aldrig stött på en mysigare katt i hela mitt liv och dessutom har systern te som smakar blåbärsmuffins.
IMG_0341
Jo och sen vaknar jag imorse av något tungt mot mina ben och min första tanker är varför i hela fan har jag lagt datorn på benen?? Sen hör jag hur hon purrar lillkissen och blir helt varm i magen!!! känner att en katt är typ det enda som fattas i mitt liv just nu. IMG_0357
och scoobydoo-byxor men se där, det var redan kirrat!!!
IMG_0333
<3

Posted in SKRIVERIER, | Tagged , | Leave a comment

PRINS MOS I MATRELATERAD KNIPA(IS THERE ANY OTHER KIND?)

INRIKES, UMEÅ.
Det var igårkväll kring 19-tiden som Mos förstod att det hela började gå överstyr. Hon befann sig hemma hos sin äldre syster som enligt säkra källor har ett väldigt välfyllt kylskåp. Mos hade ätit goda saker hela dagen och även fast hon inte var hungrig så kände hon sig tvungen att respektera att det faktiskt var kvällsfikadags. Men denna kväll, till skillnad från hennes vanliga kvällsfikarutiner som bestod av en och annan rågmacka md purjolök och kanske lite popcorn på sin höjd fann hon sig själv i ett överfullt paradis av chips, röror och tårtor.
“hur i hela helvetet” berättar hon för mosbladet med en halvtuggad rostmacka i kinderna, “ska jag kunna gå obehindrat förbi detta kök när det finns nånting ätbart i JÄVLAR VARENDA HÖRN?”
Findus Hedman-Flyckt, presstalesman för hushållets kylskåp, menar att det såklart är svårt att hålla sig till en rimlig mängd godsaker, men att hon inte tar ansvar över flicksnärtor som blir helt till sig över lite mat.
“Hur skulle det se ut det låg på våra händer att se till att våra gäster inte åt för mycket när vi har väldigt svårt att tyda signalerna som kroppen ger ut när man ätit för mycket? Det är helt enkelt upp till var och en att känna efter hur mycket de orkar” säger katten och fnyser till. Mosriket rapporterar att läget nu är stabilt, men att det kan komma att förändras drastiskt eftersom det fortfarande finns en halv banana toffée-pie kvar i kylskåpet.
Mosbladet har förgäves sökt prinsens advokat Nalla Björn för en kommentar.

ps. nu går jag på en morgonprommis!!! mvh aj. ds.

Posted in fulheter, SKRIVERIER | Tagged , | Leave a comment

WE ALL LIVE IN A YELLOW SUBMARINE




hemma hos min syster dricker man té med klass minsann! gula ubåtar och snusmumriken(när jag var liten trodde jag att jag var den enda i hela världen som var kär i honom, men vad jag har förstått på senare tid så är vi ganska många bruttor som har en liten thing för denne rastlösa man?! vill ba säga back off girls, det finns andra tecknade karaktärer att sukta efter. dock inte trollkarlen hauru då jag har första tjing på denne också) och fina dukar på BLÅA BORD. åh det där huset är så perfekt alltså! Har försökt smyga in i våra konversationer att jag liksom kanske kommer flytta in snart. Har kanske nästan blivit lovat att få överta albins arbetsrum och göra det till mitt lilla krypin. Det blir perfekt när jag misslyckat med allt man kan misslyckas med , då ska jag flytta in dit med min lilla radio och nalla! Har storslagna planer för rummet, jag tänker mig en liten träkoja som liksom sticker ut från väggen!!! Albin får bygga. det kan han gott unna mig när jag halkat så snett här i livet.

Posted in MAT&FIKA, SKRIVERIER | Leave a comment

“Mina hårda tider som bananmissbrukare” eller “Hur fan kom det här till att bli en följetong?”. KAPITEL TRE

“Jag vill helst inte prata om mitt beroende med andra” säger jag och stämningen förändras på två sekunder. Eva-Lena skruvar på sig besvärat när jag fortsätter; “Det slutade illa sist”.  De andra i gruppen tittar skrämt på mig. Hermans öga rycker liksom till som om han trodde att jag mördat en människa.
“Jag har inte mördat någon, Herman” fräser jag och han blir ännu räddare. Om det finns något som skrämmer honom mer än mördare så skulle det väl vara uppmärksamhet.

Jag berättar om den gången jag bestämde mig för att dela med mig av mina bananbekymmer med en kollega, som genast tog på sig rollen som min stöttepelare. Hon sa att nu får du inte köpa några fler bananer och jag sa att det skulle jag inte göra heller, liksom vem är hon att kontrollera mina bananinköp. Jag tänkte att what she doesn’t know doesn’t kill her. Om jag råkar köpa en banan eller två är det väl inte hela världen. Men när jag gick till grönsakshyllan för att köpa mig BARA TVÅ BANANER(jag kan ju börja med att trappa ner iallafall) VEM VAR DÅ INTE DÄR OM INTE HON?! Min röst bryter sig lite när jag säger detta och jag måste ta en paus. Ellen tar min hand och säger ingenting.
“v-vad hände?” stammar Rita fram perplext. Rita är gruppens yngsta medlem, som sorgligt nog är här för hennes bläckvardberoende.
“Jag smög mig förbi henne likt en ninja i och ren panik grabbade jag tag i en hel klase bananer. Jag vet inte om hon hann se mig eller inte. På väg hem bröt jag ihop och kastade i mig två bananer medan tårarna föll nerför mina kinder. Jag har aldrig känt mig så världelös”

När jag berättat klart tar jag ett djupt andetag och tittar upp på gruppen. Frans sniffar till och torkar en tår ur ena ögonvrån och de flestas ögon glänser. Den enda som faktiskt inte ser berörd ut är Eva-Lena, som mest bara ser ut som att hon vill åka hem till sin normala familj. Okänsliga subba.

Posted in fulheter, SKRIVERIER | Tagged | Leave a comment

Inte så anonyma missbrukare KAPITEL TVÅ

“Hur har det gått för er idag, gruppen?” säger Eva-Lena hurtigt. Idag har hon en gul tröja på sig, och på högra bröstet har hon fäst en röd pin med texten “HUGS NOT DRUGS” i typnittet comic sans. Hon tittar på Ellen som rycker till och ställer sig upp på sin stol med frenetisk energi.
“jag var i Barcelona och hade tagit en E” börjar Ellen och Lisen börjar gråta.
“DET SA HON JU FÖRRA GÅNGEN OCKSÅ! HON TAR INTE VÅRA TRÄFFAR PÅ ALLVAR!” skriker hon upprört.
“JAG FÅ GÖRA VAD JAG VILL” mässar Ellen och Eva-Lena ser besvärad ut.
“Ellen, jag tvivlar starkt på att du kan vara i barcelona och spela skivor i Berlin varje vecka. Ska du inte försöka berätta om din vecka med dina egna ord?”
“Jag tycker inte Ellen ska fortsätta i våran grupp. Hennes beroende är ju ett skämt” klagar Lisen och Ellen svarar med att mumla “du suger”.

“Du då Moa? Hur har det-..” börjar Fröken Hurtig innan hennes blick faller på min hand som just i detta nu rotar runt i min tygväska, “TAR DU FRAM EN BANAN NU BLIR JAG VÄLDIGT BESVIKEN PÅ DIG”. Allas blickar faller på mig och jag ser mig omkring efter en snabb utväg.
“Är det där ett paket russin jag ser i Hermans hand?” säger jag och pekar på Herman, före detta russinmissbrukare och förstaklassig mes. Jag klarade mig undan knipan den här gången, men jag är ganska säker på att Eva-Lena snart kommer plocka fram hårdhandskarna. FORTSÄTTNING FÖLJER

Posted in fulheter, SKRIVERIER | Tagged | 1 Comment

Jag heter Moa och jag är beroende av bananer. (kapitel ett) OBS BASERAT PÅ EN SANN HISTORIA

Jag tänker mig att jag sitter i ett dåligt upplyst källarrum nu, vilket jag ju egentligen gör men skillnaden är att det inte är min lägenhet utan en samlingsplats för någon form av AA-medlemmar, fast vi är inte alkoholister utan bara beroende av saker. Vi sitter ungefär tio personer i en cirkel mitt i rummet och mittemot mig sitter ledaren Eva-Lena, som har på sig en grön kofta och ser snäll ut. När jag pratar nickar hon uppmuntrande och när jag sagt något bra uppmanar hon de andra att applådera.
“Hej” börjar jag försiktigt och tittar åt min vänstra sida, på Sverker, Bowiemissbrukaren som också är ny i gruppen, innan jag fortsätter: “jag heter Moa Hedman och jag har nu varit ren från mitt bananberoende i ett dygn”
“Hej Moa” säger gruppen i kör och applåderar lite halvhjärtat. Tre stolar ifrån mig åt höger sitter Frans, som enligt honom själv inte kan fungera normalt om han inte klär ut sig och lever sitt liv som om han vore Mat-tina, och bredvid honom sitter Ellen, som har svårt att uttrycka sina känslor om det inte är med hjälp av maskinenlåtar. jag tar ett djupt andetag och fortsätter berätta.
“Sedan i somras ungefär har jag ätit kansken fyra bananer per dag och även fast jag i typ september började känna att det blev kliigt i munnen av att äta bananer så kunde jag inte sluta.”
Jag avbryts av Ellens iphone som spelar upp en maskinenlåt. “Jag har försökt, men jag kan inte sluta” är frasen som hon spelar upp på repeat ungefär fem gånger innan Eva-Lena säger till på skarpen.
“Varför Ska Vi Gå Ut” säger Ellen stolt och sträcker på sig där hon sitter.
“Jag vet inte, jag tycker vi ska stanna här så länge som möjligt!” säger Lisen, den äldsta i gruppen. Hon har gått hit en gång i veckan i femton år. Hon är nämligen beroende av att sitta i en ring och prata om sitt beroende.
FORTSÄTTNING FÖLJER

Posted in fulheter, SKRIVERIER | Tagged | 1 Comment

SAGAN OM DEN FANTASTISKA BANANSCARFEN


sagan om bananscarfen börjar, liksom väkldigt många andra kärlekshistorier, på en tågstation i bastuträsk. jag hade rätt nyligt beträtt min scarfperiod och hon hade just blivit dumpad av någon okänd förövare. hon var gul och brun och jag vad festivalig och fin – vi var perfekta för varandra.

men ödet ville annorlunda. Någonstans i hultans vimmel av stone roses och konstiga killar försvann bananscarfen. Och även fast jag följde mitt eget spår hela vägen tillbaka till nudelsoppan vid vårat camp så fanns den ingenstans. Det var bara att inse fakta: Den perfekta bananscarfen var borta.

MEN DET SLUTAR INTE DÄR! Matilda skickade ett sms och berättade om att HON HADE EN EXAKT LIKADAN SCARF SOM HON ALDRIG ANVÄNDE!! Som JAG kunde få!!Och plötsligt förändrades jag tillbaka till den jag varit på hultan, jag kunde le igen. okey hahah jag blev inte direkt deprimerad av att tappa bananisen.. men det hade lätt kunnat hända om jag inte haft tillgång till chips!!!

(majkens bild)
Och sen kära vänner, så var min majken på loppis och fann ytterligare en bananscarf åt mig!!! Så nu har jag TVÅ STYCKEN(även om det inte riktigt kan hela såren från försvinnandet av den första…) SÅ NU KAN JAG OCH MIN BÄSTA SAMBO HA VARSIN TÄNKTE JAG!!

men självklart ska nalla vara girig och ha båda. Så jävla dålig stil.

Posted in SKRIVERIER | Tagged , , | Leave a comment

Kan du tänka dig en bättre söndag?

Tänk dig följande: du vaknar upp och mår som du förtjänar efter en lördag på trästocks. Du vill väldigt ogärna jobba men du tänker dig att fyra timmar det är ju ca ingenting, vad du däremot inte vill göra efteråt är att gå hem igen till din mörka stökiga källarlägenhet med tillhörande tomma kylskåp, så du säger till limpan aningens för ivrigt att du vill följa med henne hem! Limpan som alltid haft förståndet i behåll finner filmen Hairspray i din bokhylla så hon stannar kvar i din lägenhet och diskar upp den och leker med bakpulver på spisen osv tills du slutar kvart över fyra och hon hämtar upp dig på jobbet till och med.

Sen traskar ni till ica och köper lite chips(dilldipp har du redan tagit med dig från ditt lilla dilldippförråd) innan ni åker iväg till hennes sommarstuga och äter paj och potatismos och jordgubbar och mojitotårta(HUR PERFEKT FRÅGETECKEN?!) och sen bastar ni i världens finaste lilla bastu med ett stort fönster ut mot sjön! Och du erkänner för limpan när ni ska hoppa från bryggan att jag tror inte du sett denna sida av mig, men jag är lite av en badkruka faktiskt. Och hon säger “ja, det hade jag kunnat lista ut” och när du frågar lite förnärmat varför då så berättar hon att du har problem med temperaturskillnader. Du sätter dig ner på knä för att skölja ansiktet i vattnet.
“Det har jag aldrig tänkt på” utbrister du, och får något av en självinsikt. “Det förklarar ett och annat”.

Tänk dig sen att när du bastat lite till och hunnit bli varm springer du ner för bryggan och hoppar i vattnet, och det är alldeles för kallt men hela kroppen vaknar till liv och du hade glömt bort hur skön den känslan är. Plötsligt förstår du din syster och hennes längtan efter att bo i ett stort gammalt hus mitt ute i skogen nånstans.

Sen åker ni hem till hennes hus och äter dina favoritchips med din favoritdipp och dessutom perfekta popcorn, dricker te och tittar på nån mysig liten film med freddie prince jr och du får sova i hennes systers rum som faktiskt är ditt stamrum men du har inte sovit där sen du hade magsjuka i mars nångång. Därför förknippar du det lite med kokat kylt vatten och blåbärssoppa men det gör som ingenting ändå för du känner dig som att du är hemma på nåt sätt.

Sen vaknar du upp helt utvilad till en hemtrevlig tystnad. Limpan är på jobbet och du får rota runt i hennes kylskåp hur mycket du vill. Du blir överlycklig när du finner jordgubbssylt att ha i ditt fil och nu sitter du själv i en stor soffa med en filt på benen och dricker ett te som heter sommarsol.

Kan du tänka dig det? mvh jatack!

Posted in SKRIVERIER, | Leave a comment

ETT ANSTÄNDIGT FÖRSLAG

nu tycker jag vi gör såhär: jobbar klart, köper en redig cykel och cyklas oss iväg till europa med Venedig som mål. Vi lever på nudlar och pasta och små sesamkex och tältar på tattiga campingar med massa herrelösa kissekatter. När vi får tag i internet lägger vi upp tapiga blogginlägg där vi skriver “cyklat 4 mil idag. har klappat på 3 katter. jag är ett stycke brunare än igår. mitt hår är väldigt väldigt solblekt och hårfärgen är slut så jag ser ut som en hemlös. Jag gillar det” och sen stannar vi till i mysiga varma småstäder där allt är grönt och gult och på varje plats utser vi en dagens person. Vad sägs?

Kurtas trasiga hand. Bilden har inget med artikeln att göra.

Nu ska jag bege mig till jobbet!!!

Posted in SKRIVERIER | Leave a comment

JAG DRÖMDE ATT JAG VAR MAN. JAG VAR JÄVLIGT SNYGG. HADE MANLIGA POLISONGER OSV

nä nu får jag fan bli frisk. jag ska ju hålla på och parta nu! vad håller du på med, lilla kroppen?! undrar om den gör en liten kupp för att jag ska slippa dricka alkoholhaltiga drycker? Det är ju liksom bara mojito som går ner nuförtiden och kroppen kanske tänker: om jag bjussar mosis på någon slags gratisfylla så slipper jag de där dumma myntabladen!! TJIHO VILKEN SMART IDE! fast inte. vill gärna kunna dansa utan att bli yr tack. och jag tänker jävlar dricka mojito ändå. bara utan rom kanske. SÅ MYNTABLADEN SLIPPER DU INTE MINSANN!! Och det var allt ifrån dagens avsnitt av “ilandsproblem och dess briljanda lösningar med prins mos”! nästa avsnitt tar vi upp svårigheterna som kan uppstå när kusliga snubbar drar lite för bra raggningsrepliker, och hur man står emot dessa! samma tid samma kanal!!

tänkte bjussa på en liten preview på bilder som lär dyka upp idag! från fredagens busigheter i piteå med bland annat denna fina majblomma!

kolla så glad hon blev av den nyheten <3  ”äntligen mosis!!” hihi

Posted in fulheter, SKRIVERIER | Leave a comment