Tag Archives: anekdot

tarragona pt. 1

Det var en gång för en vecka sen tre caballeros som beslöt sig för att åka till tarragona.
Jag, axel och olivia. Tragiska tillfälligheter(som att jag och ollan råkade vara lite sena till vår mötesplats på tågstationen) resulterade i att vi skiljdes åt redan innan resan ens hann börja!! Eftersom vi alla skulle mötas på donken kvart i så hade axel redan hunnit lubba till tåget när jag anlände tio min för sent.

men… det gör väl inget? tänker ni nu.
jo det gör det visst för denne karl hade fortfarande inte skaffat ny telefon sen han blivit bestulen på sin! alltså kunde vi inte få tag i varann för att bestämma ny mötesplats eller nånting! väldigt sorgligt start på resan. För en sekund såg det ut som att hela resan var förstörd.. MEN jag misstänkte att axel hoppat på 11-tåget ändå så jag och ollisen tog helt enkelt och väntade på nästa tåg som gick en timme senare, för att sedan springa ikapp axel på plats!!

mycket bra plan tänkte vi och hoppade på tåget. kändes lite som ett äventyr, ni vet typ en amerikansk roadtripfilm där de fortfarande inte har iphones och så är de på jakt efter nån, så åker de typ över hela landet för att finna varann!!!

we made it to tarragona.. but at what price ?! grät ollan.

ja ja ingen tid att förlora! det var bara börja röra på sig. JAKTEN PÅ AXEL BEGINS

vi började på den gamla amfiteatern. (kan ni fatta att den här är typ tvåtusen år gammal?)

fin tjej


SLÅSS FÖR MIG UNDERSÅTAR, skriker olivia. turisterna säger ingenting.



vi följde efter en italiensk pajk som vi ville ha som vän. här är olivia exhalterad över att vi funnit honom igen efter att han försvunnit ett tag.



axel.. var kan han vara..?

MEN! nu närmar vi oss historians plot twist!

egentligen tänkte vi börja röra oss mot ett konstmuseum eftersom där skulle han SÄKERLIGEN vara tänkte jag. men vi gav helt enkelt vika för vår hunger och letade oss in bland smågatorna i tarragona för att finna en värdig restaurang. Mitt i allt stannar vi till och fotar denna coola vägg, och just som jag håller på att ställa in bländarn så dyker det upp en pajk som också ska fota denna vägg.
min första tanke är “jahapp då äre bara vänta tills han fotat”.
sen kollar jag på honom och han kollar på mig och i säkert fem sekunder står vi bara och stirrar på varandra innan jag plötsligt inser att DET DÄR ÄR JU AXEL!!
“ÅÅÅÅÅH” utbrister axel och kan inte heller förstå att vi bara helt plötsligt står en meter irån varandra mitt i smeten i en helt främmande stad?!? SÅ jävla SJUKT!!

väldigt lyckliga över att ha funnit varandra beger vi oss mot nya gemensamma äventyr.

sen åt vi lunch framför denna fantastiska kyrka.

slut på del ett!!

Posted in främmande platser | Tagged , , | Leave a comment

SAGAN OM DEN FANTASTISKA BANANSCARFEN


sagan om bananscarfen börjar, liksom väkldigt många andra kärlekshistorier, på en tågstation i bastuträsk. jag hade rätt nyligt beträtt min scarfperiod och hon hade just blivit dumpad av någon okänd förövare. hon var gul och brun och jag vad festivalig och fin – vi var perfekta för varandra.

men ödet ville annorlunda. Någonstans i hultans vimmel av stone roses och konstiga killar försvann bananscarfen. Och även fast jag följde mitt eget spår hela vägen tillbaka till nudelsoppan vid vårat camp så fanns den ingenstans. Det var bara att inse fakta: Den perfekta bananscarfen var borta.

MEN DET SLUTAR INTE DÄR! Matilda skickade ett sms och berättade om att HON HADE EN EXAKT LIKADAN SCARF SOM HON ALDRIG ANVÄNDE!! Som JAG kunde få!!Och plötsligt förändrades jag tillbaka till den jag varit på hultan, jag kunde le igen. okey hahah jag blev inte direkt deprimerad av att tappa bananisen.. men det hade lätt kunnat hända om jag inte haft tillgång till chips!!!

(majkens bild)
Och sen kära vänner, så var min majken på loppis och fann ytterligare en bananscarf åt mig!!! Så nu har jag TVÅ STYCKEN(även om det inte riktigt kan hela såren från försvinnandet av den första…) SÅ NU KAN JAG OCH MIN BÄSTA SAMBO HA VARSIN TÄNKTE JAG!!

men självklart ska nalla vara girig och ha båda. Så jävla dålig stil.

Posted in SKRIVERIER | Tagged , , | Leave a comment

det är såna här historier som filmer baseras på


en dag på peace när jag låg i gräset och solade kom rickard från ingenstans och började ta av mina skor. Eftersom han tidigare lånat jossifers skor och förlagt dessa någonstans för resten av natten så kopplade jag på defense mode rätt fort(aldrig i livet att mina fina vita skor skulle tappas bort) och sa typ”nej vad gör du, ricky? sluta!! jag vill inte att du ska springa bort med mina skor också !!” och han sa typ “kolla bara!!” och så pekade han på min tapiga elefanttatuering jag har på foten och pekade sen på killens fot, SOM OCKSÅ HADE EN ELEFANT DÄR! PÅ SAMMA FOT! Så jävla skumt och häftigt!!

hans elefant var mycket finare än min. fick nästan lite komplex :/

tufft va? mvh brud som taggar jobb imorgon/har lite för rosa hår för att det ska vara fint :-)

Posted in bus | Tagged , | Leave a comment

4 små äventyr.

här kommer sista bilderna från stockholm plus fyra små äventyr(det ena mer spännande än det andra) som vi råkade ut för i huvudstaden!!

1. jag och limpan satte oss ner på tunnelbanan, mest bara för att sitta nånstans. Vi var helt slut. när vi var framme vid fridhemsplan där vi skulle av kände vi bara att nej. vi är inte redo. så vi satt kvar ett tag till, ända tills vi hamnade i solna. och jag kände att det var ödet för jag hade fått höra att här låg minsann glenn miller café! Så vi klev av här vilket leder till äventyr nummer 2!

2.Jakten på Glenn Miller Café. Första dagen i stockholm såg jag en affisch om detta mytomspunna café(som visade sig vara en restaurang). Eftersom jag tycker Glenn Miller var en hyvens man som kunde det här med musik så ville jag väldigt gärna dit. Eftersom jag inte hade nåt annat på mig än en skruttig icatelefon frågade jag pappsen om han kunde kolla vars det var. japp. brunnsvägen 21 i solna. Så där hamnade jag och limpan. Och eftersom jag inte riktigt visste var vi skulle ringde jag till cafét. “jaha.. är du i solna.. då går du först och främst till tunnelbanan och åker till hötorget!”. hehe. Så vi for dit. Och där mötte vi klaris, som tog fram en käck liten karta i sin mobil. Och vi gick dit. Och det var jättefint. Litet, mysigt, underbar och fullt av massa gubbar. Dock väldigt dyrt. Jag och mina kompanjoner(som hade en timma på sig att äta före vi skulle möta upp resten av klassen) bestämde oss för att åka till ett annat ställe, och återkomma när vi hade månadslön. Jag behöll menyn som en påminnelse till framtidsmoa. Jag måste äta där. Måste måste.



3.kusliga vakter på riksdan försökte typ ragga, tror jag. deras närmanden var ytterst misstänksamma! “oj vilka trevliga vakter” tänkte jag när jag anlände, sen fick jag höra att dom var jätteotrevliga mot andra. tycker inte om folk som är så. plus olämpligt att fråga skolflickor om de “har fest eller”. NEJ VI HAR INTE FEST VI ÄR PÅ STUDIEBESÖK I RIKSDAN SER DET UT SOM ATT VI FESTAR ELLER?? GÖR DET DET?! FÖR JAG TROR DET SER UT SOM ATT VI ÄR JÄVLIGT LESS OCH BARA VILL HEM MEN DET KANSKE ÄR SÅ DINA FESTER SER UT, VAD VET JAG.



4.Jag kräktes i en busskur också. Hade just kommit ut från tunnelbanan och jag gick bestämt dit för jag behövde sitta ner. MEN HOPPSAN jag kräktes visst lite också. uäh uäh. limpan klappade på ryggen och vaktade mig som den lilla coyote pup jag faktiskt var. Det körde just förbi en buss och när en tant + alla andra “stirrade med milt intresse” på mig så blängde hon beskyddande på dom. Bästa nurse lina. Undrar hur det såg ut. prins i gul jacka och rosa peruk som sitter och pukar. hade säkert blivit en fin bild om det sprungit förbi en fotograf alldeles just då(menar det. fint konstverk. hade nog kallat det för “många intryck – liten kropp”).


och det var den stockholmsresan!

Posted in främmande platser | Tagged , | Leave a comment

pasta, citronlakridsglass och en brud som inte riktigt är så haj på det här med kortspel

i måndags for vi hem till jazzans farmor och åt lunch och glass och spelade uno!


det var välbehövligt.

levde på små portioner i nästan en vecka. stackars stackars mig.


vila maten.


snofsig utsikt.

hahaha klarran gjorde en jätterolig grej!! Jazzan hade haft uno i flera omgångar, och jag och limpan spekulerade och klurade och analyserade hennes färgval för att slutligen komma fram till en grej: hon bär på ett blått kort. Jazzan hann inte säga mer än något i stil med “ni vet att jag har ett blått kort, men ni vet inte vilken siffra jag har” förrän klaris fick ett färgväljarkort, som hon bestämt lade samtidigt som hon sa “NÄ NU ÄR DET JAG SOM BESTÄMMER, OCH DÅ VÄLJER JAG BLÅTT!!” och jazzan, som var just efter fick såklart lägga sitt enda kort. klaris blev ställd när hon insett vad hon hade gjort. “men jag hade så många blå kort…” sa hon dystert till Prinsbladet.

Posted in främmande platser | Tagged , | 2 Comments

en fin liten anekdot

Lördag. Klockan 18.00. En annan boende i kurtans trapphus tar sig friheten att spela lite musik. Lite sådär lagom högt, så man kan höra basen om man stannar till i livet och lyssnar. En tant tar sig friheten att plinga på hos denne. Kurtan var snabb med att öppna dörren för att tjuvlyssna.
Tant: är det du som spelar så hög musik?
Granne: ja.. det är det.
Tant: Ja du får ta och sänka lite. det bor faktiskt andra här i huset.
Granne: Okey, ursäkta.
Tant: Ja, man måste ju spela låg musik så det inte stör, även såhär mitt på dagen.
Granne: ja..
Tant: Ja, man hör ju ända genom brandväggen!
(Kurt: Vafan är en brandvägg??)
Grannen: ja förlåt.. jag ska sänka..

Sen fortsätter hon att prata i ungefär hundra år till om sina brandväggar och att man måste tänka på andra innan hon återgår till sitt, och vi stänger dörren. Grannen ovanför sänker genast sin musik och nu kan vi inte längre höra hans maffiga bas in till oss. Vi är inte nöjda. Vi tar oss friheten att plinga på.

Kurt: Är det du som spelar så låg musik?
Granne: va.. tycker ni det här är högt??
Moa: Nej! Lågt! Vi hör ju inte ens genom brandväggen!
Granne: okey… men hon tanten klagade just på att det var för högt..
Moa och Kurt: Ja, men det bor faktiskt andra här i huset och vi hör ingenting där nere. Var snäll och höj.
Granne: Okey..

Och sen så lubbar vi tillbaka ner till kurtans lägenhet och hela vägen fnissar vi över våran busighet. Sen återgår vi till att äta popcorn innan vi märker efter ungefär fem-tio minuter att grannen har höjt sin musik igen. Och det är lite för högt. hihihi

Posted in bus, SKRIVERIER | Tagged , | 1 Comment